Drömmaren...

Som vanligt glömmer jag alltid bort vad jag drömt under natten, men imorse när jag vaknade så kom jag faktiskt ihåg fragment av allt det som hände i mitt undermedvetna när jag njöt av min skönhetssömn.

Det mest ointressanta var väl att jag råkade hamna på hårdrockskonsert i typ Uppsala, och jag var både dörrvakt och hånglade med Gerard Butler på samma gång. Sen trillade även Ullis in i bilden, hon skulle tydligen spela på klubben där vi var. Och som vanligt i mitt liv så fanns det en militär anknytning; i detta fallet var det min gamla kollega Fia som också befann sig på klubben med en luftvärnströja på sig.

Nog om det. Det som jag fann riktigt intressant var att jag drömde att jag föll. En del av mig vill minnas att jag hade ett sånt sele som bergsklättrare har, och att repet hade gått av eller liknande, men en annan del av mig minns bara att jag faller. Vet inte vilken jag ska tro på. Värt att notera var även att i drömmen så landade jag aldrig, tog aldrig mark.

Kikade lite på en drömtydarsida och fann detta:


FALL: Du drömmer att du faller. Enligt Freud är detta en vanlig dröm med ångestkaraktär och kan tydas som att drömmaren är rädd att begå ett moraliskt felsteg, förlora sitt arbete eller sitt goda anseende. Se även AVGRUND. Resa sig efter fallet: oväntat nöje.

Under avgrund står det följande:

AVGRUND: Detta är ett vanligt drömmotiv. Du tycker dig ha  gått en lång, slingrig väg och står plötsligt framför en gapande avgrund. Du grips av oemotståndlig lust att kasta dig ner men känner samtidigt svindel. Det kan tydas så att du bör rannsaka ditt inre, nå "botten" av dig själv för att försöka komma till klarhet men hur du vill utforma ditt liv. Drömmer du att du faller ner i avgrunden kan du erfara en sådan skräck att du vaknar, men samtidigt  kan du känna en svindlande lyckokänsla som skänker dig nästan fysisk tillfredsställelse.

Så, vad lär vi oss av detta då? Att jag är rädd för att begå moraliska felsteg, förlora mitt arbete eller goda anseende är ju något som jag redan visste om, märkligt bara att det fortsätter att tränga sig på i drömmarna. Som om det inte vore nog tydligt när jag är vaken.

Men det som stod under avgrund var högst intressant. Jag bör rannsaka mitt inre, nå botten av mig sjölv för att försöka komma till klarhet med hur jag vill utforma mitt liv. Det faktum att jag aldrig nådde botten i mitt fall måste då innebära att jag inte har kommit till en enda klarhet, att jag inte vet hur jag vill utforma mitt liv, att jag inte vet hur jag vill leva.

Jag har i alla fall tagit ett steg i rätt riktning. På torsdag ska jag träffa min psykdoktor och försöka övertala honom om att jag måste få en samtalskontakt för att få någon ordning och reda i mitt huvud, och därmed också i mitt liv.

Huj, det här inlägget känns lite för djupt för att skriva så här tidigt på morgonen, men man måste ju ta tillfället i akt när man kommer ihåg drömmarna.

Inte sant?

Klart slut, varulvstjut.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0