´Cause the drugs don´t work...
Sömn. Den ultimata vilan. Batteriladdaren.
Den som de flesta får njuta av, men som några går miste om natt efter natt efter natt...
Jag längtar efter att få sova naturligt. Vet att det troligtvis inte kommer ske inom dom närmsta åren. Att kunna få känna trötthet, krypa ner bredvid min älskade och somna så. Sova hela natten, och vakna pigg och utvilad.
Varför kan inte jag få ha det så? Måste jag droga ner mig med diverse kemiska preparat kväll efter kväll för att kunna glida in i drömmarnas förlovade land? Vakna upp varje morgon, snurrig i huvudet, trött, stapplig. Ofta minns jag inte ens att jag har ätit frukost, då medicinerna fortfarande ligger kvar som en dimma i huvudet. Att aldrig få ha ett naturligt reglerat sömndjup, utan istället dår jag nöja mig med ett forcerat, där man aldrig riktigt hinner ladda upp sig igen.
Sen måste jag ta ytterligare piller för att orka med och klara av dagen. Dom pillrena har en stor inverkan på min sömn, det vet jag, men jag klarar mig inte utan dom. Jag är fast i den onda cirkeln, och här sitter jag, som så många andra kvällar, och gråter.
Gråter för att jag inte kan sova. För att jag inte får somna bredvid min älskling, för att jag troligtvis måste sova på soffan inatt igen eftersom han kommer snarka så det står härliga till där inne när jag börjar känna mig trött.
Varför just jag?
Varför?
Den som de flesta får njuta av, men som några går miste om natt efter natt efter natt...
Jag längtar efter att få sova naturligt. Vet att det troligtvis inte kommer ske inom dom närmsta åren. Att kunna få känna trötthet, krypa ner bredvid min älskade och somna så. Sova hela natten, och vakna pigg och utvilad.
Varför kan inte jag få ha det så? Måste jag droga ner mig med diverse kemiska preparat kväll efter kväll för att kunna glida in i drömmarnas förlovade land? Vakna upp varje morgon, snurrig i huvudet, trött, stapplig. Ofta minns jag inte ens att jag har ätit frukost, då medicinerna fortfarande ligger kvar som en dimma i huvudet. Att aldrig få ha ett naturligt reglerat sömndjup, utan istället dår jag nöja mig med ett forcerat, där man aldrig riktigt hinner ladda upp sig igen.
Sen måste jag ta ytterligare piller för att orka med och klara av dagen. Dom pillrena har en stor inverkan på min sömn, det vet jag, men jag klarar mig inte utan dom. Jag är fast i den onda cirkeln, och här sitter jag, som så många andra kvällar, och gråter.
Gråter för att jag inte kan sova. För att jag inte får somna bredvid min älskling, för att jag troligtvis måste sova på soffan inatt igen eftersom han kommer snarka så det står härliga till där inne när jag börjar känna mig trött.
Varför just jag?
Varför?
Kommentarer
Postat av: triana
<3
gumsan,
ta hand om sig.
kramar om
å .du. .det blir bättre.
sen nån gång i framtiden..
*
Trackback
